En stor anledning till tiden tror jag beror på det jag hade i öronen. Jag har tidigare kört med en generell spellista jag gjort med låtar jag gillar. Men den spellistan innehöll en hel del ballader som i och för sig är väldigt bra och funkar bra att lyssna på när man sitter på kontoret. Dessa låtar funkar dock inte så bra i löpspåret. Fel låt kan få en att vilja stanna och aldrig ta ett löpsteg någonsin igen. Men rätt låt kan få en att orka en backe till och få en att tänka på annat än att man är trött och vill vila.
Inför denna runda hade jag samlat ihop alla låtar som under mina tidigare löprundor fått mig peppad och fått mig att springa i ett bra tempo. Borta var alla sega ballader som tidigare fått mig att vilja stanna av och vila. Det ledde till ”rekord”.
Under rundan idag slogs jag av en tanke att det är lite samma sak i livet. Så otroligt viktigt vad det är man tar in och fyller sig med. Rätt input och rätta källor, ”rätt spellista”, kan få en att gå igenom de flesta svårigheter med modet uppe. Men fel input och dåliga källor, ”fel låtar i spellistan” kan förstöra livsglädjen helt och hållet.
Videon nedan innehåller en av låtarna i dagens spellista som fick mig att kämpa mig uppför en av de tyngre backarna. Switchfoots ”Dark Horses”. Ett band vars låtar har varit till mycket hjälp och stöd även i livet utanför löpspåret.
Blev inte så mycket om foto i det här blogginlägget, men jag får väl lägga in en bild på mig och Jon Foreman, sångaren i Switchfoot, som jag träffade vid en festival utanför Halmstad förra sommaren.
